Fortsätt till huvudinnehåll

Himalayabreven - Kristina Hård

I början av 1900-talet skriver en blomsterjägare från Himalayas toppar till sin trolovade. 100 år senare har breven hamnat hos en bedragerska. Vem är hon egentligen? Milla, som är fotograf och som en dag bara försvinner ifrån sin pojkvän Lukas; Julia, som är anmäld försvunnen och som har ett stort arv som väntar på henne; Sara, som är efterlyst för rån men som tros ha hoppat från en färja och drunknat? Eller är hon alla dessa kvinnor på en och samma gång? I en tillvaro där hon inte längre själv vet vem hon är blir breven hennes fasta punkt, något hon alltid kan återvända till och läsa igen och igen.

Jag tyckte denna bok var väldigt spännande. En såndär bok som man har svårt att lägga ifrån sig, även när klockan närmar sig småtimmarna och man får tvinga ögonen att hålla sig öppna. Den är mystisk och absolut inte förutsägbar, den tar hela tiden oväntade vändningar. När jag hade läst klart tänkte jag på den i flera dagar efteråt och klurade på om det fanns någon symbolik i flera av händelserna i boken. Jag vill inte avslöja för mycket genom att ta upp exempel (och risken är att jag blir alltför långrandig och börjar dra iväg i någon sorts analys), jag rekommenderar er istället att läsa den - den är riktigt bra!



Om ni är sugna på att klicka hem boken, så kan ni göra det här eller här.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo